Att bli buren av församlingen

Postat av Julia Martinsson den 29 April, 2017

o


 

Häromkvällen låg jag sömnlös. Förkylningen hade intagit kroppen och kanske hade jag druckit en kopp kaffe lite för sent i relation till när jag borde somna.

För att fördriva tiden, så försökte jag planera söndagens VIP-träff. Materialet, ett häfte på 77 sidor med inspirerande bibelsamlingar, låg två meter bort på skrivbordet men jag iddes inte gå upp för att hämta det.
Istället flög tankar genom mitt huvud. Vad borde jag egentligen göra på söndag? Vad behöver dessa soon-to-be tonåringar höra? Vad kan jag dela med dessa?

Svaret slog mig hårt, som ett gripande uppvaknande.

Jag är nitton år, och tack vare min församling så växer jag ständigt. Här får jag möjlighet att göra det jag tycker om: spela piano och sjunga, vara med barn, skriva och uppdatera sociala medier, leda grupper och leda projekt – och ständigt få uppmuntran och uppbackning i det jag gör.
Jag lägger i perioder flera timmar i veckan på planering eller utförande av saker som är kopplade till min församling. Detta helt utan att jag får någon lön i pengar. Men jag får något så mycket större.
Jag är nitton år, och tack vare min församling så får jag en trygg grund i mitt liv som jag alltid kommer att bära med mig. Och det vill jag föra vidare till de som är yngre än mig.

Bibelsamlingar i alla ära, alla dagar. Men på söndag kommer vi att prata om ordet Församling på VIP-träffen. Vad är församlingen för dig? Varför behövs församlingen? Vad vill du att församlingen ska vara? 

De som kommer på VIP är “bara” nio till fjorton år. Ibland, alldeles för ofta, tror jag att vi glömmer. Vi glömmer att det är just dessa åldrar som är framtiden i våra församlingar. Det är de som växer upp här, som vi ska ge en trygg grund till att alltid ha med sig. Det är de som ska få kramar när de har spelat gitarr på estraden. Det är de som ska göra reklamfilmer om vårt budskap och få stående ovationer efteråt. Det är de vi ska lyssna på när vi undrar hur vi ska nå ut i samhällets mediabrus. Det är de som ska få hjälp av människor som gått före, i hur man håller fast när livet vacklar. Det är de som ska få chans att leda, det är de som ska få uppbackning till att förverkliga alla sina idéer, det är de som ska bli peppade till att våga. Det är de som ska förstå att du ensam inte kan göra allt, för att det är tillsammans som vi bildar en helhet.

Dessa unga är, och kommer att vara, en viktig del av våran församling. Men det är ju tillsammans som vi bildar en helhet, och därför får vi aldrig ta någon eller något för givet. Speciellt inte de yngre, för det är inte ett hållbart argument att de är “unga och pigga och väl visst har så mycket bra idéer?”.
Om vi inte är försiktiga, så kan den meningen ta död på så mycket. Vi måste se varje människa, bortom ålder, och uppmuntra just hens personliga gåvor och drömmar. Det är ett faktum att de unga är framtiden, även i våra församlingar. Men, vi får inte glömma:
Det är inte de som ska bära våran församling – det är församlingen som ska bära dem.

 


Julia Martinsson, april 2017